Inledning

Materialet till denna studie är i huvudsak hämtat ur sockenprotokoll för Rämmens socken i Värmlands län under perioden 1789-1813. Jag kan inte uttala mig om i vilken utsträckning det går att generalisera det jag hittat till att även gälla för andra socknar i Sverige.

När jag fördjupat mig i sockenprotokoll från olika socknar främst i Värmland har ett intresse väckts hos mig vad gäller sexmannauppdraget. Sexmännen var socknens förtroendevalda ordningsmän och de hade som uppdrag att se till att sockenstämmans beslut verkställdes. Orsaken till namnet är att de vanligtvis var sex till antalet.

Min frågeställning har varit;

• Vilka var dessa personer?
• Vad gjorde de?
• Hur var statusen i uppdraget som sexman?
• Vilka krav fanns på de utvalda?
• Hur länge var de sexmän?
• Kunde de bli avsatta under pågående mandatperiod och om så skedde, vad var då orsaken?
• Vad kan vi se för maktstrukturer i det samhälle där sexmännen hade sina uppdrag?

När jag sökt information om detta uppdrag så har det visat sig att det inte finns så väldigt mycket skrivet, som gett mig svar på frågan om makt, status och förtroendet hos de övriga sockenborna för dessa personer. Inte heller finns mycket skrivet om det förtroende de fått från socknen att verkställa beslut och bevaka att allt går rätt till inom det område de fått ansvar för.

Rämmens socken

Under den period som studien avser var Rämmens  socknen nybildad, kyrkan var nybyggd, prästerna unga och alla dessa faktorer har säkert haft en viss påverkan på organisationen i den unga församlingen. Personligen får jag en positiv bild av socknen, kyrkoherden, de förtroendevalda och alla som är med och på något sätt bidrar till att lämna sin bild av denna byggd till eftervärlden genom de protokoll som skrivits vid sockenstämman. Alla vill göra ett gott arbete och alla uttrycker även en önskan att ha ett ”christligt” och ”människoömmande” beteende. När klagomål inkommer från någon rote gällande fattigvården så ges kritik i skarpa ordalag över ”obehagligheten” att ”motsträvighet” att fullgöra sina plikter gällande fattigvården kan förekomma, när de fattiga behöver socknens stöd. (Rämmen K1 1 s 187). När vi läser  källor av denna art måste vi vara medvetna om att den bild vi ser inte är fullständig. Vi ser kyrkoherdens version av situationen. De flesta som levde under perioden lämnar inga skriftliga källor efter sig, så det finns vinklar vi inte kan fånga.

Sexmännens uppdrag

Dessa sex personer som var förordnade till sexmän i socknen hade ett mycket brett uppdrag. (Rämmen KI 1 s 97). Motsvarande funktioner ligger idag på olika verksamheter inom den offentliga sektorn. Jag har inte kännedom om hur uppdraget såg ut i praktiken, men när det formulerades i Rämmens socken 1804 så skrevs följande punkter ner. Språket har moderniserats för att texten skall bli tillgänglig för läsaren.

Efterrättelse för kyrkans sexmän

Det som de hade ansvar för motsvarar delvis det som ett stort antal tjänstemän i den offentliga sektorn utför idag.

Sexmännen skulle verkställa det som sockenstämman beslutat i frågor gällande fattigvården och ha uppsikt över den av församlingen tagna fattigordningen.

När som helst under pågående år kunde kyrkoherden begära in en rapport gällande fattigvården från den ansvarige sexmannen inom området. Om en markägare hade en person boende på sina marker som kunde behöva understöd skulle han helst skriftligen meddela sexmannen detta. Sexmannen skulle därefter lämna denna skrivelse tillsammans med sitt eget yttrande till kyrkoherden och församlingen. Därefter föredrogs ärendet på sockenstämman och beslut kunde fattas. (Rämmen KI:1 s 79-89)

Sexmannen hade även ett ansvar ange till kyrkoherden om föräldrar inte uppfostrade sina barn i enlighet med då gällande uppfattning. Man fick inte ”förslösa” sina barns uppfostran. Sexmännen skulle även ha uppsikt över befolkningen och meddela kyrkoherden om någon utövade dryckenskap. I de fall det förekom tvister mellan makar så skulle även det rapporteras på samma sätt som övriga sociala problem i socknen.

Sexmännen skulle ha tillsyn över bygdens ungdomar så att de inte innan 21 års ålder började nyttja tobak då detta var förbjudet enligt en lag från 1741. Orsaken till detta var inte endast risken för brand, utan man såg en fara med att ungdomen i sitt oförstånd riskerade både sin hälsa och ekonomi, vilket de senare, vid mognare ålder, skulle komma att ångra. (Kristinehamns museums hemsida)  Sexmännen skulle även ha uppsikt över rotehjon och tjänstefolk så att de inte rökte eller använde öppen eld på ett vårdslöst sätt så att det fanns risk att eldsvåda uppstod. Det fanns även ett ansvar att omgående ingripa om de upptäckte något sådant. Vid gudstjänst, speciellt under sommartid, hade de ett ansvar att se till att ordningen bibehölls utanför kyrkan. I ett protokoll från 1808 kan vi läsa att det har förekommit försäljning av tobak och dylikt utanför kyrkogården och att sexmannen har ett ansvar att ta tag i sådan oordning utanför kyrkan som blivit uppbyggd till guds ära. (Rämmen KI 1 s 131)

Sexmännen hade ett stort ansvar för att se till att obehöriga inte vistades inom den egna roten. De skulle föra personer utan pass eller med oriktiga pass till närmaste fjärdingsman, så att de därefter kunde avvisas från socknen.

Sexmännen hade även en del uppdrag som idag ligger hos motsvarande skattemyndighet eller även kronofogde, dvs någon form av enklare ”skattehandläggare”, vilket säkert kan ha varit ett komplext uppdrag. Om någon i socknen blev dömd till böter för att han försummat katekesförhören eller av andra skäl, så var det sexmannens uppdrag att kräva in dessa pengar. Sexmannen skulle även samla in de ”vinpenningar” som alla som hade skyldighet att ta nattvarden skulle betala in. Rotehjonen var dock undantagna från den avgiften. Om sexmannen inte lyckades kräva in dessa pengar och lämna dem till kyrkoherden innan den 31 mars blev han personligen skyldig att betala för de som inte hade betalt och kyrkoherden kunde med hjälp av kronobetjänten ta ut hela beloppet från den ”försumlige” sexmannen.

Sexmannen hade även övrig tillsyn över moral och seder i socknen och han skulle rapportera ”ogudaktighet” och ”villfarelse” samt om någon använde svordomar.

I sexmännens uppdrag ingick även att se till att andra beslut som togs på sockenstämman verkställdes, dvs sådant som idag ligger på ett stort antal nämnder och förvaltningar inom den offentliga sektorn.

Läs vidare om sexmännen i Rämmens socken på nästa sida

Efterrättelse för kyrkans sexmän Rämmen KI 1 s 97