Bakgrund

Fram till 1600-talet var det område som senare kom att bli Rämmens socken obebyggd ödemark. De första invånarna som bosatte sig där kom från den finska delen av Sverige. De hade en annan kultur, ett annat språk, ett annat sätt att odla marken och bygga sina hus. De tog också med sig nya kunskaper till de stora skogarna där de valde att bosätta sig, bland annat om bergshantering och smide. Olof Matsson citerar den finske författaren Kustaa Vilkuna i sin skrift ”400 år i Finnmarken – en släktkrönika”

”Om Karelen eller hans avkomling savolaxaren, hade en yxa, ett spjut, en båge med pil, ett handnät, elddon, plogbillar och en påse med råg- och rovfrön, vilket allt kunde bäras i en ryggsäck, så vågade han med hustur och barn slå sig ned i vilken urskog som helst. Han kunde taga sitt dagliga bröd ur barrskogarna”

Många av de inflyttade finnarna som vandrade runt i de öde skogarna visste var de kunde hitta järnmalm och de var duktiga smeder. Utflyttningstrakten Rautalampi var ett område som var rik på myrmalm och sjömalm. Många hade goda kunskaper i hur man framställer järn. När de använde sin odlingsteknik, svedjebruk, så hände det att de på den nybrända marken hittade malm. (Olof Matsson, 400 år i finnmarken – en släktkrönika)

I Rämmen bosatte som många finnar som valde att satsa på bergshantering och de satsade helt rätt. Sverige var då en stormakt och kronan behövde de exportinkomster som malmen gav. De finnar som valde att bli bergsmän gynnades med särskilda privilegier. Så länge de deltog i hyttarbetet och underhöll den smältugn som de hade andelar i behövde de inte betala skatt. En viss andel järn eller koppar skulle lämnas till kronan.

Det fanns en social hierarki även bland skogsfinnarna och många av de som valde att satsa på bergshantering blev nyrika med en god ekonomi. Det uppstod en finnadel. (Olof Matsson, 400 år i finnmarken – en släktkrönika)

Exempel på skogsfinnar med ättlingar i Rämmen som var bergsmän är Lång-Kristoffer Jönsson Honkainen, Olof Persson Kropp vid Nordmarkshyttan, Mats Filipsson, flera i släkten Kemppainen och Sigfrid Eriksson Kiesinen vid Dalkarlssjön. Även Henrik Kukkoinen lär enligt uppgift Finnmarken förr och nu nr 2 år 2010 ha varit delägare i en hytta vid Näsrämmen innan han flyttade vidare till Näsberget. Lars Henriksson Werre vid Ljusnarsberg  och Arvid Jakobsson var också sysselsatta med bergshantering.

Vid Rämmen bosatte sig också ett antal finnar som inte var bergsmän. Skomakaren Store Måns Töresson uppges vara finne. Han var en förrymd soldat och landstrykare som inte kunde uppvisa något redigt pass. Nils Nilsson Puntainen var en fattigfinne och Sigfrid Eriksson Honkainen var inte alls nöjd med att hans dotter Annika Sigfridsdotter Honkainen gifte sig med honom (Torgny Låås). Den man som dödades när han fick springa gatlopp i Malung, Per Persson Hvinari, återfinns som anfader till de personer jag stött på i min forskning om Rämmen

Övriga som jag hittat i min forskning som har ättlingar i Rämmen är Olof Sormuinen vid Närsen, Pekka Räisinen som bosatte sig vid Grue Finnskog och Henrik Siikanen vid Röjdåsen, Johan Göransson Muhoinen vid Högsjön, Johan Johansson Päykkäinen vid Skärfjället, Lars Larsson Karjalainen som bosatte sig vid Laggåsen, Lars Larsson Pasainen vid Kvarnberget, Jag vet inte om några av dessa kan ha ägt delar i någon gruva.

Forskningsresultatet

---

Flera personer har ett ofullständigt släktträd. Om jag med säkerhet skulle kunna fastställa anorna för fler personer så hade resultatet påverkats.

• Jag har medvetet valt bort att redovisa personer där jag inte känner till något finskt ursprung. Motiveringen till detta är att informationsmängden annars blivit ohanterlig i min lilla rapport.
• I de flesta fall är antalet ättlingar så litet att det inte går att dra några generella slutsatser. Det som syns är snarare tendenser som behöver granskas ytterligare.

Anledningen till att jag valt att publicera forskningen utan att den kan anses vara färdig är att det är ett evighetsprojekt jag sysslar med. Frågan är om jag någonsin kommer att bli helt färdig?

4-5 generationer senare

Hur gick det för ättlingarna till de skogsfinnar som valde att bosätta sig i Rämmens socken? Det är en av de frågeställningar jag haft när jag läst sockenprotokoll från Rämmens socken för Under perioden från 1785 till 1820. Det hade då gått 4-6 generationer sedan deras anfäder valde att bosätta sig i bygden och den finska bakgrunden är inte bortglömd.

Ättlingar till bergsmän med finskt ursprung

Första delen av ovanstående diagram visar ättlingarna till de finnar som helt eller delvis valde en försörjning inom bergsnäringen som bergsmän. Det framgår att i stort sett alla hade ättlingarna som var bergsmän i Rämmen vid 1800-talets början. Undantaget Sarve kan vi bortse ifrån, då det är en enda person.

Av diagrammet framgår det även att de finska bergsmännen har ättlingar som har uppdrag som förtroendevalda sexmän i Rämmens socken. Undantaget Mannick har ett fåtal ättlingar i studien.

Alla utom Werre, Arvid Jakobsson och Mats Filipsson har ättlingar som uppbär stöd från fattigvården. Fattigvården vid 1800-talets början är i första hand stöd till äldre och personer med olika former av funktionsnedsättning, vilket kan drabba alla samhällsgrupper. Enligt gällande regelverk skulle stödinsatserna i första hand ges inom familjen, vilket inte alla ättlingar i gruppen inte hade marginaler att klara av.

Kemppainen
De som efter 5-6 generationer är bergsmän i Rämmens socken är 3-4 männingar med de sin uppbär stöd från fattigvården. Bergsmännen är ättlingar till Göran vid Dalkarlssjön.

• Sexmännen är nära släkt med de som behöver stöd. Sven Svensson är bror till Katrina Svensdotter.
• Jan Jansson är Katrinas brorson och därmed Anna Nilsdotters kusin.
• Jan Jansson är dessutom bror till Göran Jansson, vars änka uppbär fattigmedel.

Honkainen
I släkten Honkainen ser vi samma mönster som i Kemppainen, det vill säga att bergsmännen är släkt på långt håll med de som uppbär fattigvård. Flera sexmän är däremot mycket nära släkt med de som får stöd. Bergsmännen är ättlingar till Eriks son Sigfrid.

• Sexmannen Henrik Pålsson har en blind hustru och en dotter med funktionsnedsättning. När han avlider uppbär de stöd från fattigvården. Sexmän är Henriks bror Kristoffer och hans systersöner Jan Hansson och Jan Zackariasson.
• Fattighjonet Anna Nilsdotter och sexmannen Nils Tomasson är kusiner.

Kropp och Kukkoinen
Bland ättlingarna till Ingeborg Kukkoinen och Olof Kropp finns bergsmän, sexmän och fattighjon. Alla är nära släkt, men även har kan vi se att det närmsta släktskapet finns mellan sexmän och fattighjon.

• Jan Olsson är sexman och hans syskonbarn Jan Andersson och Margareta Kristoffersdotter får stöd från fattigvården.
• Denic Jansson Kruse är sexman. Hans farbror Håkan Denicsson Kruse och kusinerna Denic Håkansson Kruse och Magnus Denicsson Kruse får stöd av fattigvården.
• Sexmannen Kristoffer  Jonsson och fattighjonet Lisa Jonsdotter är syskon.
• Bergsman och sexman Sven Andersson är fyrmänning med flera av de som får fattigvård.

Mats Filipsson från Älgsjön och Lars Henriksson Werre
Bland ättlingarna till bergsmännen Mats Filipsson och Lars Henriksson Werre har jag ännu inte hittat några personer som fick stöd från fattigvården. En stor andel av de omnämnda ättlingarna är bergsmän. Bergsmännen Per Kristoffersson, Kristoffer Persson och Sven Andersson har även uppdrag som sexmän i socknen.

Sven Andersson och Kristoffer Kristoffersson hade dessutom särskilda uppdrag för socknens räkning.

Arvid Jakobsson
Då det bara gått två-tre generationer från Arvid Jakobsson till de generationer som ingår i forskningen går jag inte vidare med resultatet. Ättlingarna har inte hittats bland de som uppbar fattigvård från socknen.